Att våga
// Den där känslan i magen // Jaha nu sitter jag här igen och knapprar på min dator. Jag har själv satt mig här i soffan och jag har själv valt att ta upp min dator och börja just knappra. Jag har också fortfarande kvar valet att inte publicera det här inlägget och istället hämta min snuttefilt och gå och lägga mig...men jag har bestämt mig. Jag vill våga . Redan nu långt innan det här inlägget ens är utformat i min hjärna så börjar känslan växa inom mig. Ni vet, den där känslan i magen. Nervositeten. Den smyger sig liksom på, lite som Tomten på julaftonsnatten när han likt en inte så smidig katt ska ta sig ner genom skorstenen och placera klapparna under granen. Till en början går det ganska bra för Tomten, han drar in magen och liksom gliiiiiider sakta ner för skorstenens sotiga inre och pluppar tyst ut på vardagsrummets parkettgolv. Likt känslan i magen så sköter han sitt jobb rätt bra hittills, att känna sig lite "nervig" inför någon form av prestation kan ju var
